Knak

Mina käkar begår ett lustmord på sig själva. Vaknade flera gånger inatt och natten före det, av att käkarna var spända. Det är svårt att somna när man hela tiden ligger och tänker på att man måste slappna av i käkarna…

Är i en rutten fas. Det kan ha att göra med att jag lagt om dygnet och suttit uppe om nätterna alldeles för mycket, och det finns ju ingen tid som är så bra för självfördärv, som natten.

Praktik på Naturvårdsverket är bra, men jag är livrädd. Jag kan ingenting. Jag vet lite om konceptet “biotop” och jag vet att vissa sådana kan behöva skyddas, men jag vet ingenting specifikt om biotopskydd. Jag vet att det finns vargar och att det är en himla massa gnäll fram och tillbaks om dem men jag vet ingenting om vargförvaltning. Eller artskydd. Eller vindkraft.

Känner mig fattig, för jag vet inte vart pengarna tar vägen. Eller det vet jag visst. Men jag har svårt att göra något åt det. Jag känner mig fet men varje gång jag tänker på att göra något åt det bryter en känsla av hopplöshet ut. Hopplöshet för att jag inte kan lösa problemet själv, hopplöshet för att jag inte har råd att köpa hjälpen. Och vad gör man då? Jo man glädjer sig över att det är rabatt på Naturgodis i mataffären och köper ett kilo att smaska i sig, käkar middag på donken och funderar över hur mycket annat skräp man kan hinna klämma i sig innan sambon kommer hem imorrn kväll eller på söndag.

Känner mig ynklig för att jag inte hittar något jobb och värdelös för att det känns som att det hela tiden finns jobb jag borde söka och varje sekund jag har ledig och som inte går till jobbsökande, är en bortkastad sekund som kommer att göra att jag går arbetslös längre. Men det är så sjukt svårt att skriva någonting säljande om sig själv till arbetsgivarna, när man helst vill lägga sig i en grop och glömmas bort.

Känner mig till sist sämst för att jag bangar BRUNK. Men jag är en mes med fobisk personlighetsstörning, man ska nog inte förvänta sig så mycket av en sån. Gick på PQ-repet i onsdags och jag känner mig så jävla dålig. Jag är ointressant och förihelvete jag spelar så sjukt dåligt. Och hon som spelar samma stämma som jag är fantastisk. Det är svårt att stå ut då, när man inte har någonting duktigt att bidra med.

Knak-knak. Där var det käkarna som talade igen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *