Att bli nått när man blir stor

Det är officiellt: jag är skoltrött. Pluggandet ska vara jävligt konkret arbetsrelaterat för att jag ska finna glädje i det. Därför är det väldigt svårt att välja studiebana för de närmaste två åren när man inte har någon större förhoppning att få ett jobb efter det. Men jag har stått mellan två val – en masterexamen i landskapsekologi och en masterexamen i miljö- och hälsoskydd. Funderandet har sett ut ungefär såhär:

Fördelar miljö- och hälsoskydd

  • Arbetsgivare känner till utbildningen
  • Förhållandevis många lediga jobb, så man kan slipper gå arbetslös allt för länge efter examen
  • Ämnesbredd; man kan saker om gifter, om vatten, om buller, om livsmedel och you name it. Nått av varje.
  • Man kan bli miljöchef eller konsult för folk vet vad man går för

Fördelar landskapsekologi

  • Behandlar stora frågor med många intressenter, precis såna röriga ämnen som jag av någon anledning alltid hamnar i
  • Man får använda GIS
  • Det är inte miljö- och hälsoskydd

Nackdelar miljö- och hälsoskydd

  • Man får antagligen jobb som hälso- eller livsmedelsinspektör eftersom det är de största områdena
  • Man måste åka omkring och inspektera saker och göra folk arga
  • Man jobbar på kommunen där man får varken pengar eller uppskattning och måste tackla den politiska viljan som inte går ihop med miljö- och hälsoskyddsuppdraget
  • Man blir inspektör och fastnar i den rollen
  • Man måste vara psykologiguru för att kunna hantera kontakter med allmänheten

Nackdelar landskapsekologi

  • Risk att man hamnar i biologfacket
  • Man läser så övergripande ämnen att ingen tycker att man egentligen kan nått
  • Färre jobb
  • Risk att ens utbildning handlar om fyrklöverns utbredning i odlingslandskapet eller något annat som är grymt svårapplicerat i en jobbsökarsituation
  • Ingen fattar vad man kan, inte jag heller

Stressen jag känt efter det senaste halvårets jobbsökande borde få mig att vilja läsa miljö- och hälsoskydd. Men så skrev jag ner planer för hur mina två år skulle se ut med respektive utbildning. Då visade det sig att jag kan läsa nästan samma kurser och att det som eventuellt skiljer sig är inriktningen på examensarbetet:

Miljö- och hälsoskydd
Höst 2013: Miljökunskap och hälsoskydd 15 hp, Kretslopp och miljöskyddsteknik 15 hp
Vår 2014: Miljölagstiftning och planering 15 hp, Livsmedelssäkerhet och tillsyn 15 hp
Höst 2014: Tillämpad modellering för miljöanalys 15 hp, Miljökonsekvensbeskrivningar 15 hp
Vår 2015: Examensarbete 30 hp om nått jag inte riktigt vet

Landskapsekologi
Höst 2013: Landskapsekologi – teori och design 15 hp, Miljökonsekvensbeskrivningar 15 hp
Vår 2014: Miljölagstiftning och planering 15 hp, Landskapsekologi – kartering och analys 15 hp
Höst 2014: Tillämpad modellering för miljöanalys 15 hp, Kretslopp och miljöskyddsteknik 15 hp
Vår 2015: Examensarbete 30 hp om nått med fokus på ekosystemtjänster

Det är alltså totalt en termins arbete som skiljer sig, och så examensarbetet som får något olika karaktär. Jag vill ändå inte läsa om livsmedelssäkerhet. Då är det bara en kurs kvar som spelar någon roll och den verkar mest vara en introduktionskurs. Så jag tänker att jag läser landskapsekologi och när alla andra jobb skiter sig så söker jag anställnings som miljöskyddsinspektör. Finns det någon nackdel med denna geniala plan? Jovisst – den som heter “miljö- och hälsoskyddsinspektör” kommer att gå före bland ansökningarna, framför den som heter “landskapsekolog med typ samma utbildning som miljöskyddsinspektör och sjukt kompetent på massor med områden som gör en användbar i hela förvaltningen”.

Jag tar nog den risken.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *