Anledningar att gömma sig under ett täcke

– För att jag kanske hittat någon som kan ta sig an katterna och jag känner mig som världens svikare. Jag skaffade katterna för att jag skulle ta hand om dem och vad gör jag fem år senare, jo lämnar bort dem igen.

– För att jag minst en gång i veckan får psykbryt då jag blir en liten pöl av gråt som Gurka måste svabba upp med snälla ord och pussar.

– För att jag väger 106 fucking jävla kilo. Det är som elefantungen som föddes i Borås djurpark igår. Jag är lika stor som en elefant.

– För att läkarundersökningen förra veckan visade ett blodsocker med värdet 7. Har man det värdet vid två test, så har man diabetes. Det är sånt som gamla gubbar får efter ett liv av för mycket smör och bullar, inte något som tjugosjuåringar får. Och jag har bara mig själv att skylla. Typ.

– För att INGEN av alla de vuxna som funnits omkring mig som barn tog tag i det faktum att jag var fet och åt godis hela tiden. För att pappa hittade en massa godispapper som jag gömt i soffan (flera gånger) men inte gjorde något åt det.

– För att jag fortfarande gömmer godis, som om jag vore en pundare. Jag är en pundare!

– För att jag skrikit hela mitt liv och även inför människor som borde veta något, men sällan fått hjälp och aldrig fått hjälp som funkat. För att jag inte kan lösa problemet själv.

– För att jag ska åka iväg i åtta dagar och för att känna mig trygg måste packa med mig 400 g marabouchoklad, 200 g geishachoklad och 200 g kexchoklad. Det är inte säkert att jag kommer att äta upp alltihop men det är inte omöjligt heller. Framför allt vet jag att jag kan, om jag behöver.

– För att jag ska åka iväg i åtta dagar och det är en så sjukt lång tid. Med folk jag inte känner eller som jag i alla fall inte känner tillräckligt. Flashbacks till Nya Zeeland och ångesten över att aldrig få återhämta sig för att det är folk överallt.

– För att jag räknar kalorier i allt jag äter nu och skriver in det i en mobilapp, tillsammans med antalet kalorier jag förbrukar på min minimala träning. Det gör mig helt jävla galen, fixerad vid min kropp och alla dess defekter.

– För att jag gått omkring som en zombie i tre dagar och bara gråtit över ingenting särskilt och det verkar som att det är såhär jag ska leva mitt liv.

– För att jag är en jävla klant som lyckats bränna mig i solen, i år igen.

– För att glädjen varar tio minuter och ångesten tjugo.

– För att Gurka frågar om jag tagit min medicin varje gång jag dippar. Som om medicinen spelade någon roll. Till och med när jag drömmer mardrömmar och hyperventilerar i sömnen kan han, i sömnen, fråga om det inte är dags att ta medicinen.

– För att mycket som är konstigt med mig skulle kunna förklaras av biverkningar: svettningar, behov av att kissa oftare än vanligt, sänkt libido, oregelbunden menstruation, yrsel, tandgnissling, viktökning, tankar på att skada sig själv eller begå självmord (fast det var ju ett av symptomen…), blodvallningar. Skulle inte förvåna mig om det påverkar blodsockret också, det står att diabetiker kan behöva justera sin diabetesmedicinering.

– För att medicinen överförs vid graviditet och via modersmjölk. Så om jag någonsin ska ha barn så måste jag antingen sluta med medicinen (och det lär vara ett rent helvete) eller föda ett barn som får börja sitt liv med samma utsättningssymptom som jag inte velat gå igenom, samt inte kunna amma ungen.

– För att allt det här drabbar Gurka. För att jag är rädd att han ska lämna mig när han inte längre orkar med alla mina tårar. För att han aldrig kan veta vilket humör jag är på när han kommer hem på kvällen.

 

One thought on “Anledningar att gömma sig under ett täcke

  1. Min smala kompis fick diabetes i 20-årsåldern så det behöver inte ha med vikten att göra, vissa bara drabbas ändå i ung ålder. Livet är orättvist.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *