Nytt jobb, nytt kollektivavtal, ny förvirring

Fick ett jobb som receptionist åt ett bemanningsföretag, som hyr ut mig till ett annat företag i Stockholm. Hade aldrig fått det jobbet om jag inte fått tips om en person i en annan studentorkester, som jobbar åt bemanningsföretaget. Jag hörde av mig till henne och hon skickade in mina uppgifter till en som satt med sommaruppdrag. Surt att världen ska se ut så, skönt att jag fick jobb!

Det avtalades att jag skulle jobba fem veckor med start den 8 juli. Idag hade jag upplärning, så att jag har stenkoll på läget sen. Det visade sig att bemanningsföretaget sagt fel och att uppdraget bara är fyra veckor. För mig är det ganska mycket big business, eftersom min enda inkomst under de tre sommarlovsmånaderna är just dessa fem veckors arbete. Jag pratade med en person på bemanningsföretaget och hon sa att de skulle försöka hitta ett annat uppdrag åt mig för den sista veckan. Eftersom  jag kan jobba ända fram till terminsstart den 1 september så har de kanske lite större möjligheter att hitta nått. Men hon kunde inte lova något och kunde heller inte säga vad som gäller angående ersättning, om det är så att de inte hittar något åt mig att göra den där sista veckan.

På mitt förra jobb gällde regeln “är du schemalagd så ska du ha ersättning”. Arbetsgivaren kunde alltså inte tvinga en att gå hem en dag då det var lugnt, och göra avdrag på lönen. Däremot kunde arbetsgivaren fråga om man ville sluta tidigare mot att man fick avdrag i sin timbank eller lön. Ville man inte det så fick man stanna kvar på jobbet. Men då var man ju också tillsvidareanställd. Nu är jag behovsanställd och ju mer jag läser på om den anställningsformen, ju mer förvirrad blir jag. Det verkar som att behovsanställning är en anställningsform där man som arbetstagare inte omfattas av några normala regler. Mest information hittar jag tyvärr på bemanningsföretagets hemsida. Jag säger “tyvärr”, för jag hade hellre sett att informationen kom från en facklig organisation eller myndighet. En bra sak finns dock – på bemanningsföretagets intranät finns det länkar till de gällande kollektivavtalen. Det finns två avtal men jag vet inte vilket avtal som gäller mig. Jag anar, men vet inte.

Som behovsanställd verkar det vara nödvändigt att hålla koll på sina rättigheter och skyldigheter vid varje nytt uppdrag. Jag har visserligen skrivit under ett avtal men min anställning anses ändå bara gälla under den tid jag har ett uppdrag. Det gör exempelvis att jag bara kan tillgodoräkna mig de dagar jag faktiskt arbetat, om man skulle vilja yrka på rätten till förtur till en tjänst. Har bemanningsföretaget inget jobb åt mig så kommer jag aldrig att kunna säga att jag har jobbat åt dem, hur länge jag än stått i deras personalregister.

Lönen varierar också mellan uppdragen. När jag skrev på anställningspapprena fick jag förklarat för mig att det är för att man ska kunna ge högre lön om man någon gång utför ett mer kvalificerat arbete, för att sedan återgå till den lägre lönen när man utför ett enklare arbete. Det är väl ganska vettigt. Det innebär också att jag för varje nytt uppdrag måste sätta mig in i vad som är en rimlig lön för just det jobbet. Antagligen får man väl uppdrag som liknar varann ganska mycket så att det inte blir något större problem, men man måste ändå vara på sin vakt och undersöka vilka arbetsuppgifter som de har tänkt sig att man ska utföra. Och var ska man dra gränsen mellan olika arbetsuppgifter och deras lönesättning? Värre är det i det avtal som jag nog inte tillhör, där varierar lönen beroende på avtalet på den arbetsplats man är uthyrd till.

Och det här med uppsägningstid, som ju är högst relevant i mitt fall. Enligt bemanningsföretagets intranät finns ingen fastställd uppsägningstid när man är behovsanställd. I stället bör man vid varje (längre) uppdrag komma överens om vad som ska gälla, för att se till att bemanningsföretaget kan hålla en god relation till kunden och alltid se till att ha personal på plats. Vad innebär detta för mig, nu när de kommit på att det bara finns jobb under fyra av överenskomna fem veckor? Ingen aning, för vi kom inte överens om något. I pappret jag skrev på står det däremot såhär: “Tidsbegränsad anställning kan bringas att upphöra före den tid som avsetts vid anställningstillfället genom att arbetsgivare eller tjänstemannen lämnar skriftlig underrättelse. Sådan anställning upphör en månad efter det att någondera parten lämnat skriftlig underrättelse till den andra parten. Från arbetsgivarens sida får sådan underrättelse inte lämnas efter det att sex månader förflutit från anställningens tillträde”. Av denna text tolkar jag följande: a) att jag inte jobbat sex månader så arbetsgivaren kan säga upp mig (och den som har jobbar i sex månader kan inte bli uppsagd?) och b) att uppsägningstiden är en månad från det att arbetsgivaren gett mig det beslutet skriftligt. Inte så bra för mig alltså. Och jag blir sjukt besviken på företaget som arbetsgivare om de inte hittar på en lösning när det är de som har tabbat sig. Jag vill inte bli besviken, för det finns mycket på det här bemanningsföretaget som verkar lovande.

Det är roligt att läsa kollektivavtal. En hel del kan man bara skumma igenom och komma fram till att man inte omfattas av, och så fastnar man lite då och då för saker man inte förstår eller som verkar konstiga. Dessa saker brukar, när man väl klurat på det nån minut, vara rätt förståeliga och vettiga, men vissa saker verkar rent av rättsvidriga och diskriminerande. Vad sägs om exempelvis det här?

10.5.2 Underlåtelse att upplysa om sjukdom

Tjänsteman som vid anställningen inte upplyst att de lider av en viss sjukdom, har inte rätt till sjuklön fr o m 15:e kalenderdagen i sjukperioden när arbetsoförmågan beror på sjukdomen ifråga.

…Så man ska på allvar vara tvungen att berätta för sin arbetsgivare vilka sjukdomar man vet att man lider av, när man börjar en anställning? Ska man berätta före eller efter att man satt sin kråka på anställningsavtalet? Vad jag förstår är det lite oklart om en arbetsgivare kan neka någon anställning på grund av sjukdom. Om sjukdomen kommer i vägen för arbetet så verkar det vara berättigat. Samtidigt får man inte diskriminera någon och det där verkar vara en svår balansgång. Hur ska man veta att man inte blir diskriminerad? Det är som när kvinnor söker jobb och berättar att de är gravida eller tänker bli det snart. De får inte nekas jobbet på grund av graviditet men det är svårt att bevisa att det är graviditeten som är orsaken till att man inte fick jobbet. Men om vi bortser från fallen som kan ske innan man fått jobbet och tittar på vad som händer efter att man blivit anställd, så finns det ju problem även där. Den som lider av en sjukdom som bär med sig ett stigma kanske inte berättar detta för sin arbetsgivare av rädsla för att bli annorlunda behandlad. Denna person ska alltså inte kunna få sjuklön efter femtonde sjukdagen om frånvaron beror på den sjukdomen. Lite som en försäkring som täcker allt, utom den där sjukdomen som gör att du faktiskt behöver försäkringen.

Ooooh nu hittade jag en till rolig grej:

10.5.6 Övriga undantag

Arbetsgivaren är inte skyldig att betala sjuklön fr o m den 15:e kalender dagen i sjukperioden
– om tjänstemannen har undantagits från sjukförsäkringsförmåner enligt lagen om allmän försäkring, eller
– om tjänstemannens arbetsoförmåga är självförvållad, eller
– om tjänstemannen har skadats till följd av krigsåtgärder, om inte överenskommelse om annat träffats.

Blir ju tvungen att undra vad som räknad som en självförvållad arbetsoförmåga… ett brutet ben under skidsemestern? Självskador till följd av psykisk sjukdom? Övervikt? Utbrändhet på grund av en ohållbar jobb- och familjesituation? Det finns ju dessutom ett antal fall där man försökt få utbrändhet klassat som en arbetsskada och om det inte är en arbetsskada så är väl tillståndet i någon mening självförvållat? Och även en arbetsskada kan vara självförvållad. Hmmm… hoppas att det finns ett förtydligande av det här någonstans, för ska man läsa det här avtalet strikt så kan det ju bli hur mycket konstigheter som helst. Jag hoppas innerligt att man på något sätt skyddas av den allmänna sjukförsäkringen i de där tre fallen.

Lagar och regler är så operfekta. Visst kan de vara specifika men även i den mest specifika text brukar det finnas plats för tolkning. Då finns det inte längre någon vits med att diskutera huruvida man har rätt eller fel, det enda som är intressant är hur de högsta instanserna tolkar saken. Hur arbetsgivare, fackförbund och arbetsdomstol tolkar avtalen. Allt blir mer av ett spel, än en fråga om rätt och rimlighet. Jag kan vara skitfrustrerad, men det betyder inte att jag har rätt. Det betyder inte heller att den (arbetsgivare) som gör mig frustrerad har rätt. Allt är bara tolkningar. Det är så… otillfredsställande!

 

 

 

(Och det här inlägget är verkligen ett bevis på bloggandets urvattning av skriftkonsten och hur möjligheten att snabbt skriva och publicera text gör att texterna inte bearbetas såpass mycket som de förtjänar, vilket i förlängningen leder till dåligt språk och långa texter om ingenting.)

 

2 thoughts on “Nytt jobb, nytt kollektivavtal, ny förvirring

  1. Intressant harang, en annan är ju inne på sitt sjunde år som behovsanställd på bemanningsföretag och det tog mig bra många fler år innan jag började grubbla och fundera över min anställningssituation. Men jag tycker ändå jag har haft tur, jag har bra arbetskamrater och stor frihet i hur jag lägger upp mitt arbete.

    Hoppas det går bra för dig i sommar och kom ihåg det som är bra (fast kan samtidigt vara dåligt..) med bemanningsföretag – gör man ett uppdrag bra så är det lättare att få ett nytt jobb, bemanningsföretag gillar duktiga konsulter och skickar gärna ut dem på nya uppdrag.

  2. Ja alltså jag har ju jobbat fackligt så villkoren på arbetsplatsen är rätt intressanta tycker jag. Sen har jag ju också varit sjukskriven tidigare och behövt lära mig hur saker och ting funkar då, och mycket hänger på arbetsgivaren. Så jag vill helt enkelt veta så mycket som möjligt från början 🙂 I det här fallet hade jag knappast undrat nått om mina anställningsvillkor om det inte vore så att de sagt åt mig att jobba fem veckor och sen bara gett mig fyra. Då blir man ju fundersam och även om de löser problemet på ett snyggt sätt så vill jag ju veta mina rättigheter. Fördelen med kollektivavtal är att villkor kan se olika ut mellan olika branscher och arbetsplatser, nackdelen är att man som anställd bör sätta sig in i vad som gäller så att man inte råkar frånsäga sig någon rättighet som är viktig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *